Lyckan Är...

 

 

LYCKAN ÄR

 

När jag hittar ett par Kajsa Kavat Eko skor som kostar ca 1800 kr för 250 kr på Mega Loppisen förra året, precis i den färg som jag ville ha.

 

När jag letar efter en gummisnodd i min besticklåda och hittar 300 kr gömda på botten, just när jag behövde dem som mest.

 

När jag upptäcker att på kanalen National Geographic finns det en serie om hur det är att jobba på Dubais flygplats där man får följa deras arbete, jag som ÄLSKAR flygplan och flygplatser, jag som var, under ett par timmar, på Dubais flygplats 1988 när jag flög till Australien för första gången, fast det var på den gamla flygplatsen där jag väntade på att de skulle tanka vårat flygplan så vi kunde flyga vidare till Bangkok. Och där (Dubais flygplats Sr)dam toaletterna inte var spolade, trodde de var trasiga, allihop, men de var bara ospolade yuck!!!!

 

När jag inser att det var år sedan jag hade varm choklad och Skogaholms smörgåsar med ost på till frukost, som jag doppa i chokladen så de blir ”ohy gooey ” och osten smälter och det droppar från den – mums, påminner om skiddagar i Sälen, när det var dags för fika bland snödrivorna, på den tiden snödrivorna var meter höga.

 

När jag hittar JUST DEN väskan som jag så länge sökt eter och som jag inte visste att jag ville ha, för att sedan hitta en annan väska som jag bara måste ha, och ser att alla de ”vill ha” väskorna hänger på krokar på väggen som älskade konstverk. Lyckan är väskor.

 

När jag inser att jag betalat hyran, elen, försäkringen och alla andra räkningar, och att jag har en dörr att stänga om mig, ett hem att komma till, en

 

Den viktigaste lyckan är att bara le för leendets sak och att det ofta sprider sig, så andra ler, rena domino effekten….

 

                                                          Det är lyckan det!

 



Vardags Lyx i all Enkelhet...

De är magiska stunder när jag broderar, det blir tyst inom mig och ett välbehag sprider sig över hela min kropp. Jag syr och broderar som bara den och mina alster ligger lite var stans i min lägenhet. Det blir kuddar, tavlor och det finns även alster som jag givit bort i present. Det är en bit av mig som jag broderar in.

Det är mina händer som väljer färg på tråden, jag reflekterar inte mycket över vad för färg det tillslut blir, för de tycks gå bra ihop där på mitt tyg, ett tyg som är min farmors fina lakan, ett lakan som jag ”sovit” sönder. Då jag inte vill kasta det eller använda det som trasor klippte jag bort monogrammet och spetsen som hon knypplat, och sparade det, vem vet vad det kan bli av det.

Så i det jag broderar finns en del av mig och en del av farmor, en massa kärlek helt enkelt!

Jag är så uppslukad i vart stygn att jag kan glömma att äta, upptäcker plötsligt att jag har svårt att fokusera, blir yr och den där känslan av att inte riktigt veta var jag är sänker sig som en kåpa över mig, och så det där med toalett besök, det skjuter jag upp hela tiden tills det är klart som korvspad att om jag inte tar mig till vattenklosetten så kommer det att hända en olycka. Det tar ju flera minuter att pudra näsan.

Dock finns det ett liv som kan sitta där på kudden bredvid och med sina stora nyfikna ögon se bedjande på mig, jamar det där jamet som indikerar att lek paus är ett måste, speciellt när hon själv burit dit leksaken, det där plaströret som jag bundit ett snöre runt. Men, även då finner jag stunder då jag kan ta ett stygn till eller titta på det jag hittills gjort för bedömning på vad jag skall göra härnäst.

De är magiska stunder när jag broderar för jag känner mig avslappnad och tillfreds och det är en otrolig förmån och lyx att ha den möjligheten!

Vardagslyx, att ta tillvara.

För det mesta blir saker inte riktigt som jag tänkt, men så länge jag kan hålla huvudet över vatten ytan tycker jag det är ganska bra. Jag styr över en sådan liten del av mitt liv att jag har bestämt mig för att försöka släppa taget om sådant som inte är upp till mig.

För att fokusera på sådant jag kan påverka, saker som  är betydelsefulla för mig, som ger mig kraft och energi, för jag anar att om jag gör det rullar den positiva energin vidare och som en snöboll samlar den på sig mer av det som ger mig näring!

Så tänker jag i alla fall!

Vad Säger Mitt Skyltfönster?!

Mitt nuvarande skyltfönster, undrar om det duger... vad vet jag?!

Jag sitter här i kväll med värkande vader och ömmande fötter, men det kommer sig av en positiv erfarenhet - promenad, jag gick till jobbet i går morse, 6 km och det tog mig en timme. Låren stramar också lite men vilket märke av framsteg - från sittande, lathet till aktivitet det var gott.

Jag är ingen skönhet det skall gudarna veta, men just nu är jag inte bekväm under min hud och det är upp till mig att justera det och jag börjar här - med promenader om det så är till/från jobbet eller om det är på ett rullband.

Men just nu värker mina fötter lite, så jag har tagit av min mina strumpor och vickar lite med tårna fram och tillbaka och det känns skönt, super skönt. Målet är att trivas på utsidan så som jag gör på insidan.

Jag ser alla dessa vackra kvinnor och jag landar i bryderier om min utsida duger? Mitt skyltfönster? Hur måste man se ut för att vara tilltalande?

För min del handlar det om personen, personen är attraktiv för mig genom ögonen, givetvis dras jag till någons yttre också, men om inte inte finns något djup har jag svårt att hålla kvar intresset, för det är djupet som för mitt intresse vidare.

Kanske gäller det samma för mig, så kanske måste jag se över vad jag har i mitt skyltfönster, men jag vet att det finns mer där bakom, för värde har jag - hur drar jag in er, ja, det funderar jag på när jag promenerar och tittar in genom faktiska skyltfönster och lägenhetsfönster.

Och det är verkligen värt det, dessa värkande ben och ömmande fötter, dörren är öppen, arbetar på att renovera fönstret så det lockar, men du är den som måste öppna det, så är det.

Jag arbetar vidare....Men längtar...

Jag Älskar Ord - Det Gör Mig Lite Selektiv....

Jag har lärt mig att lyssna, jag menar verkligen lyssna, vara där närvarande hörandes varje ord och dess skapande mening. Oerhört givande och lärorikt, det fick mig även att inse att lyssna ordentligt är som att läsa skrivna ord. För när jag läser en bok, ett meddelande eller brev hör jag varje ord och ser det i färger där inne i skallen. Nu när jag lyssnar händer samma sak, varje ord passerar min hjärna i färg - det var så jag upptäckte att jag lärt mig lyssna.

För vanligtvis har jag hört i efterskott eftersom jag är upptagen med att hålla i det jag vill säga och då bryr jag mig egentligen inte om det som sägs, och det är oartigt, speciellt eftersom tid och ett lyssnande öra är bland det värdefullaste jag kan ge en annan person - anser jag i alla fall. 

Jag älskar ord, för mig är det färger på en palett, och jag älskar att lära mig nya ord, när jag lärt mig ett nytt ord som idiom, ja då vill jag få in det i en mening. Idiom en språklig variant, säreget - det ordet fick jag lära mig och utveckla under en fredagsmiddag hemma hos Familjen Hamberg. Men det har inte gått att använda det i en mening hittills.

Varje meddelande eller brev jag får läser jag ord för ord, närvarande, om jag inte var närvarande skulle jag inte riktigt förstå det som skrivits, om jag inte läser om det ett par gånger. Jag tar mig tiden att läsa, fundera och sedan svara, så mitt svar blir från mig och inte från en del av mig som snabbt vill vara i  fokus - som när jag tidigare ”lyssnade” i efterskott fullt upptagen med vad jag skall säga härnäst.

Jag är selektiv och lite petig i vilka jag skriver till eller blir vän med på Facebook, kanske en liten snobb men om jag inte är vän med personen i ”verkliga livet” känner jag inget behov av att ha dem som vän på Facebook - för det handlar om tid, ord och den selektiva del av mig som endast vill kommunicera med människor som har betydelse för mig, som betyder något för mig - annars får det vara - för tid att läsa, svara och lyssna är gåvor som jag inte lättsamt ger.

Konsten att Hålla Tungan Mitt i Mun...

När jag fokuserar så har jag en tendens att bita i min tunga. Så det förvånar mig inte att jag i kväll hittar en ”bitblåsa” på min tunga. Hm - vad var det som jag koncentrerade på? Jo, idag var det att riva av tapet på den byrå som jag för en tid sedan tröttnat på att ha i sovrummet då den inte var vit, och vid ett ”lightbulb moment” bestämde jag mig för att tapetsera byrån och sedan flytta den till hallen.

Väl i hallen kom jag ändå inte överens med den - så hittade jag den, där stod den i mitt materialskåp - sprayburken fylld med vit färg. Så nu river jag av bit för bit av tapeten som jag så noggrant satt upp att den kräver ”tungan mitt i mun” koncentration för att göra i ordning - för superkalaset - spraymålning!!!!

Så nu när jag vet att blåsan finns på min tunga kan jag inte låta bli att dra den över mina tänder fram och tillbaka, fram och tillbaka och det hjälper inte blåsan om jag säger så, den ömmar än mer.

Men så kom jag på att det var en liten ”metafor” för en del stunder i livet, saker som ömmar som man helst vill glömma, inte tänka på, eller bara låta bero - så är du där i alla fall och drar tungan över tänderna.  Så som det är svårt att undvika att återgå till konversationer man haft, situationer man befunnit sig i som var jobbiga - hjärta smärta jobbiga.” Vad sa han, vad menade han?” Ja, ni förstår.

Utöver blåsan på tungan har mitt huvud cirkulerats med den metaforiska blåsan, av det där ”adjö:te”, den där konversationen om hur ärlighet uppskattas i en relation men den inte bärs upp av den ena partnern som svor att han kände att samma sak var viktig. Så står jag där, med den ömmande blåsan på tungan med förståelse för vad det var jag fokuserade på - att även fast jag kände mig lurad av en person som svor att ärlighet för honom, i en relation är/var viktigt och han bevisade att så inte var fallet, alla de där månaderna sedan - så kommer jag fortsätta att tro.

För det lenar mer än det smärtar i längden. I morgon, ja då är det dags för spray målning och jag är säker på att blåsan kommer att kvarstå! 

Två Polare på Bänken Bredvid...

I dag råkade jag få ta del av en konversation mellan två polare. Jag satt och njöt i solen och de satt vid bänken bredvid. De pratade om tjejer, de var i 20 - års åldern. Samtalet rörde sig om tjejer och om sex.

De gav mig en insikt i något jag funderat över till och från. 

När jag väljer att bli intim med en man innebär det så mycket mer än själva akten, det innebär att jag delar med mig av något som betyder mycket för mig. Jag skulle inte kunna öppna upp mig och släppa någon så nära inpå mig om han inte betydde något för mig,  betydde mycket för mig, det är mitt innersta som han får ta del av. Inget jag lättsinnigt går in i.

Killarna på bänken bredvid, polarna, tyckte att det var besvärligt att tjejerna blev så efterhängsna efter de varit intima. Att de var jobbiga som ringde och ”tjatade”, att de inte fatta vinken , att tjejerna inte fatta att de inte ville ha dem - eftersom de ignorerade tjejerna. Att sex var sex inget mer, ingen kärleksförklaring.

Hm, tänkte jag, jag har varit med i liknande situationer som killarna satt och klagade på, även jag har trott att jag var i en relation då vi varit intim. Att han måste tycka att jag var betydelsefull för honom, eftersom han var det för mig. Det kunde ta lång tid för mig innan jag fattade att jag inte var önskad - att det inte skulle bli något av vår ”relation” det är allt mer förnedrande.

Närhet är viktigt för mig, jag tycker om närhet, kramar, handen i min, en arm runt min rygg, ett huvud mot min axel eller en hand på mitt lår. Intima relationer är också av vikt - men när jag satt där och hörde dessa två polare lärde jag mig något - även fast de män jag eventuellt möter inte är så långt från polarna, och att i framtiden kommer jag att vara allt mer aktsam med mig själv - så jag inte missförstår, tolkar fel.

Att jag inte tror att det innebär kärlek bara för att vi varit intim - nu håller jag på mig än mer, tänk vad jag kan lära mig av två killar ca 20 år yngre än mig - livet är ett konstant lärande. Men visst svider det att veta att jag lurat mig själv, trott att det varit närhet, förälskelse  kanske kärlek, när det jag fyllde var ett behov!